Om ännu en stickad och tovad kasse

Den här kassen är stickad av riktigt färgstarka restgarner i ull, och därefter har den tovats i tvättmaskinen. Den är gjord enligt samma princip som den här kassen, och mer om att tova väskor i tvättmaskin kan man läsa här. Skälet till att den här kassen har blivit randig är förstås det att den är tillverkad av diverse restgarner som har blivit över från andra projekt.

Om man vill sticka och tova av ett garn är det viktigt att garnet är av 100% ull och att det inte är superwashbehandlat. Oftast står det att läsa på garnbanderollen om garnet är lämpligt att tova eller inte. Till den här kassen har vi använt oss av ett tvåtrådigt ullgarn. 

Randningen blev riktigt färgstark, vilket gör det till en härlig kasse att använda till mörk och trist vardagsklädsel. 

Om ett yllebroderat armband

Mamma har gjort ett försök att brodera på ylle, och det första projektet blev ett litet armband med färggranna fantasiblommor. Broderiet är sytt på svart kläde med ganska tunn ylletråd.

Mönstret är egenkomponerat med inspiration från diverse mönsterböcker. Det svåraste momentet var dock inte att rita själva mönstret utan att överföra det till tyget. Vi provade olika sorters färgpennor och kritor avsedda för textilier, men insåg till slut att det enda för oss fungerande sättet var att använda vit textilfärg.

Armbandet är inte monterat ännu, men man kan se på baksidan hur det är tänkt att det skall fållas och fodras. Fortsättning följer således när det så småningom blir klart...

Om ett tenntrådsarmband i grönt och silver

Här kommer några bilder på ett av mina många tenntrådsarmband. Till det här har jag använt koppartråd i en färgnyans som mest liknar neongrön, samt tenntråd, gröna glaspärlor och silverfärgad nylontråd. Den sistnämnda har jag använt i den breda mittenflätan tillsammans med den gröna koppartråden.

Den uppmärksamme betraktaren ser kanske att den gröna färgen i glaspärlorna och koppartråden inte riktigt går i samma nyans. Det är svårt att få tag i pärlor och tråd som med exakthet matchar varandra, men det här är ändå tillräckligt nära för att det skall passa bra ihop i ett och samma armband, tycker jag. Man får ju utgå från det material som man har tillgång till.

Om ett tovat karottunderlägg med älgmotiv

Ett tjockt och rejält karottunderlägg att sätta middagskarotterna på kan man med fördel göra själv. Detta har mamma tillverkat av grov militärfilt och kardad ull.

För att få rätt form på motivet användes små pepparkaksmått som mall. Figurerna är sedan torrtovade med tovnål och färgad kardad ull. 

Underlägget består av en framsida med tovat motiv och en odekorerad baksida. Inuti är det är det fyllt med ull och lite torkad lavendel. Fram- och baksidan är sedan hopsydda med langettsöm runtom. Detta var ett första försök; en slags prototyp-underlägg. Vi får se om vi kommer att göra fler försök framöver; fortsättning följer, i alla fall förmodligen...

Om handledsvärmare med mosstickad kant

Handledsvärmarsäsongen har inte gått mot sitt slut ännu, även om det lite varmare vårvädret nog är en indikation på att så snart kommer att vara fallet. Som tur är går det dock bra att sticka handledsvärmare året om, och här ses det senaste paret som har producerats på mammas stickor.

Handledsvärmaren är resårstickad, förutom då överkanten som är mosstickad. Egentligen är detta samma idé som dessa handledsvärmare, fast med en mosstickad kant istället för en volangkant. Enkelt men effektfullt. 

Garnet är ett lite luddigt alpackagarn; alldeles utmärkt till handledsvärmare. Och orange är en så snygg färg, tycker jag; dessa handledsvärmare kan verkligen lysa upp den mest trista vinterklädsel och ge upphov till en och annan vårkänsla. Om nu inte solskenet och de spirande krokusarna är tillräckligt för att framkalla sådana, vill säga...

Plötsligt händer det...

... och Halmoxen vaknar till liv igen.

Igår var vi i second hand-butiken och där fick jag syn på ett litet skrynkligt broderi som någon hade börjat brodera på. Det var i mångt och mycket var färdigställt men ändå inte helt. Det fattades en kant runt hela arbetet; den var ritad men ännu inte sydd. Så jag bestämde mig för att förbarma mig över det lilla broderiet och försöka göra klart det. 

Mina färdigheter är dock inte särskilt goda då det gäller att brodera; jag har sytt några småsaker i korsstygn, och så har jag broderat in mitt namn på ett och annat större arbete som jag har gjort (några lapptäcken, till exempel), men inte mer än så. Jag försökte mig på att brodera en bonad i plattsöm en gång i min ungdom, men den klarade jag inte av, utan den fick mamma färdigställa istället. Den här gången skall det dock bara sys en kant i stjälkstygn, och det skall jag förhoppningsvis kunna klara. Därefter återstår bara att fundera ut vad det skall bli av broderiet; en kudde, en bonad eller kanske en duk. Jag kan inte låta bli att fundera över vad den ursprungliga tanken med det kan ha varit, och så förstås varför broderiet aldrig blev färdigsytt utan hamnade i en second hand-butik istället...