söndag 27 januari 2013

Om en kudde av ett ärvt broderi

Min farmors syster var en mycket duktig och flitig korsstygnsbrodös, och det finns otaliga ärvda broderier efter henne både här hemma och hos andra släktingar. Många av dem är inramade och upphängda på väggarna, men en del har vi också undanstoppade på vinden. Det kan jag tycka är lite synd, så jag beslöt mig för att ta vara på i alla fall ett av broderierna, och göra någonting av det. Och det fick bli den här blåmesen, som jag bestämde mig för att använda till en kudde. 

Broderiet i sig är ganska så litet, så jag ramade först in det med en bit av ett randigt gardintyg som jag har haft liggande bland mattrasorna i flera år. Sedan kantade jag det med ett blått linnetyg; en rest efter ett tidigare projekt. Jag tyckte att det passade bra eftersom blått matchar blåmesens färger.

Sedan skulle det förstås vara ett korsstygnsbroderi med någon typ av text, som jag brukar ha på mina kuddar, och jag funderade länge på vad jag skulle kunna brodera på den här kudden. Det skall ju inte bara vara vadsomhelst, utan någonting som passar ihop med bilden, och som jag dessutom har någon sorts relation till. Jag bestämde mig till slut för två rader ur en gammal välkänd psalm som jag och troligen varenda människa som har varit med på ett antal skolavslutningar kan utantill.

I hörnen har jag som vanligt tofsar, dels för att jag tycker att det är fint men också för att maskera det faktum att kudden ofrånkomligen är lite sned och vind. Bättre sömmerska än så är jag tyvärr inte, men det är som det är och ingenting att göra åt, inte annat än att jag får träna mer på att sy, i hopp om att bli skickligare med tiden.

Sammanfattningsvis tycker jag att min kudde blev riktigt bra, och det var roligt att kunna använda farmors systers gamla alster. Somliga skulle kanske ifrågasätta huruvida det verkligen är rätt att sy en banal kudde av ett sådant fint ärvt broderi, och kanske har de rätt i den saken, men samtidigt  kan jag tycka att det är bättre att använda saker och ting än att ha dem undanstoppade på vinden. Nu kommer broderiet i alla fall fram, och jag kan titta på det och njuta av det varje dag.

2 kommentarer:

  1. Ja, du vet, om man inte har turen att få ärva sådaär fina broderier, då är det till loppisar man får sätta sitt hopp. :)
    Du har också gjort ett väldigt fint återbruksjobb tycker jag, och vad lustigt att vi visade upcyclade korsstygnsfåglar på samma dag, du och jag!

    SvaraRadera
  2. Ja, det var ett roligt sammanträffande, måste jag säga. Great minds think alike, som det heter.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.