Om handledsvärmare med volanger

När vi besökte en marknad för ett tag sedan såg vi handledsvärmare med volanger till försäljning. Vi tyckte de var väldigt fina, så mamma bestämde sig för att göra en egen variant på dessa.

Handledsvärmaren är resårstickad, och har sedan fått tre ditstickade volanger i den övre kanten. Snyggt, men tidskrävande och pilligt att göra. Det är tur att mamma har gott om tålamod; det är inte alla som skulle orka med att sticka sex volanger...

Om en lila nåldyna med broderade stjärnor

Jag behövde en nåldyna, så jag sydde en av en lila löpare med broderade stjärnor (eller är det blommor?) som jag har haft liggande i en garderob i minst ett år. Jag köpte löparen i second hand-butiken en gång för länge sedan i avsikt att sy en kudde av den, men det har inte blivit någonting av utan den har bara blivit liggande. Så nu klippte jag bort en av de broderade stjärnorna och sydde en nåldyna av den lilla biten.

Det blev en enkel kvadrat där den broderade stjärnan framträder i mitten av nåldynan. I de fyra hörnen sydde jag fast vita tofsar av ett ganska tunt virkgarn.

Tofsarna är inte bara till för dekoration, utan också för att kamoflera det ofrånkomliga faktum att nåldynan blev lite sned och inte så perfekt som jag hade önskat. Jag har upptäckt att man kan ta fokus från det faktum att sömnaden inte är helt rak med hjälp av tofsar, floss och andra kant- eller hörndekorationer, ty dessa gör att ögat dras lite mer till dem och inte så mycket till de sneda sömmarna eller vad det nu må vara som man vill försöka dölja. Det är ett knep som jag brukar använda mig av lite då och då, inte bara på nåldynor utan på till exempel kuddar, och jag hoppas att alla små brister och felaktigheter då inte märks riktigt lika tydligt.

Detta var en mycket snabbsydd och enkel nåldyna, men som ändå blev riktigt fin tack vare den broderade löparen. Om jag skulle ha broderat en likadan stjärna själv hade det varken gått särskilt snabbt eller blivit lika snyggt, så tack och lov för second hand-fynd! Nu återstår bara att fundera ut vad jag skall göra med de stjärnor som återstår på löparen. Kanske får de bli liggande i samma garderob i minst ett år till innan jag får en ny idé.

Om tenntrådsarmband med rosa och grön nylontråd

 
Den här armbandsmodellen med två fyrflätor av tenn- och nylontråd inramade av enkla snoddar har jag gjort många varianter av i olika färger och trådar. Den här gången kom jag över en ganska tjock tvinnad nylontråd i grönt och gammalrosa, och dessa två färger kombinerade jag ihop i ett armband.

Det roliga med att tillverka ett tenntrådsarmband är naturligtvis att välja vilka trådar och eventuellt också pärlor som man skall använda sig av, samt tänka ut hur man skall fläta och kombinera sitt material. Däremot är arbetet med att sy med osynlig sytråd i alla öglor inte lika roligt; det är betydligt tråkigare. Det blir dock väl värt det när man är klar, även om det förstås inte alltid känns så när man är mitt uppe i den tråkiga sömnaden...

Om kudden som jag minns från min barndom och försöket att göra en likadan

Hemma hos min mormors syster och hennes man fanns det när vi var små en kudde som har fastnat i mitt minne. Den bestod av ljusgröna garnbollar som satt som på ett nät över ett fodertyg. Jag har letat i gamla fotoalbum efter bilder på den där kudden, delvis för att jag ville se om den verkligen såg ut såsom jag mindes den men också för att jag ville se om den överhuvudtaget existerade. Ingen annan i min familj verkade nämligen minnas den där kudden, så jag blev lite orolig att jag bara hade drömt eller inbillat mig alltihop.

Det blev mycket bläddrande i olika fotoalbum, men till slut hittade jag ett gammalt fotografi där kudden var med på ett hörn i soffan. Det är tyvärr en ganska suddig och oskarp bild, men garnbollarna syns i alla fall, och nätet av trådar som förbinder dem med varandra. Kudden ser också ut att ha en frans runtom i samma garn som bollarna är gjorda av. Med den här kudden som inspiration och utgångspunkt har jag sökt efter beskrivningar på hur man gör en likadan, och jag hittade en del beskrivningar på hur den här sortens kuddar tillverkas och hur den ram man knyter dem i ser ut. En beskrivning finns till exempel här. Alla beskrivningar var dock inte exakt likadana och vi plockade därför lite från flera, och utifrån dessa tillverkade pappa en ram till mig.

Ramen är kvadratisk, ganska stor och har fina rundade hörn. Det sitter rader med spikar längs sidorna och dessa lindar man garnet runt. Jag hjälpte faktiskt till med arbetet genom att förborra och spika i alla spikar, men erkännas bör att det var med ett stort mått vägledning. 

Och nu är jag i full färd med att försöka tillverka en egen kudde med garnbollar. Jag köpte ett billigt garn ifall att det skulle bli ett totalt misslyckat resultat, men jag har goda förhoppningar om att det kanske skulle kunna bli riktigt bra. Det skall i alla fall bli riktigt spännande att se hur det blir, och om det blir likt den där kudden som jag minns så väl från min barndomstid. Det är dock ett riktigt långtidsprojekt eftersom jag skall knyta mer än 300 knutar innan jag är klar, men man måste ju inte göra alltihop på en gång utan man kan varva knytandet med andra handarbeten emellanåt. Fortsättning följer.

Stjärnsömnad pågår

Det är roligt att sy stjärnor i glada färger, men inte alltid lika roligt att fästa dem på täcket och rama in dem med svarta rutor runtom. Därför ligger jag för tillfället lite före med själva stjärnsömnaden i arbetet med mitt handsydda lapptäcke. Det faktum att varje stjärna ännu är spänd över styv papp och inte är fäst på täcket hindrar dock inte katten Ellen från att vilja ligga och sova på dem, vilket de strödda katthåren på bilden tydligt avslöjar... 

Om ett myggnät med pärlvirkad kant

Vi köpte ett enkelt myggnät att hänga för dörröppningen, så att vi skulle kunna ha ytterdörren öppen utan att släppa in alltför mycket mygg. Det visade sig dock att nätet var så tunt och lätt att det lyfte från golvet vid minsta lilla vindpust, och därmed släpptes otaliga myggor in i alla fall. Så vi funderade på att sy en kant till det för att tynga ner det. Vi talade bland annat om att sy fast gardintyngder eller stora pärlor längs kanten, men så kom vi på att en pärlvirkad kant nog vore det bästa. 

På vanligt tunt bomullsgarn träddes genomskinliga glaspärlor upp, och sedan virkade jag små bågar med tre glaspärlor längst ut i varje. Jag valde medelstora farfallepärlor som jag råkade ha i mina gömmor. Den här kanten har jag virkat på en del sjalar förr om åren när jag inte har velat ha fransar, och nu kom den till nytta i ett helt annat sammanhang.

När jag hade virkat klart fick myggnätet en tung kant längst ner, och den gör att det hålls på plats mycket bättre och inte lyfter från golvet hela tiden. Det står förstås inte emot riktiga stormvindar, men skulle det börja blåsa så mycket får man väl se till att inte ha dörren öppen överhuvudtaget. Vid vanliga lätta sommarvindar hålls det på plats, i alla fall.

Förutom att kanten fyller sitt syfte och håller myggnätet på plats så är den också ganska dekorativ, tycker jag. Den är således inte bara funktionell utan ger även en personlig touch till ett vanligt enkelt myggnät.

Om mitt silverglittrande tenntrådsarmband

Ibland så vill man bara glittra ordentligt, oavsett om det är vardag eller fest, och detta tenntrådsarmband gör sig alldeles utmärkt till det ändamålet. Här har jag gjort fyra flätor med silverblänkande facettpärlor, och sytt fast dessa intill varandra på armbandet. Pärlorna är ganska stora vilket gör att tenntråden knappt syns bland pärlorna och dessutom blir flätorna ganska glesa, vilket ger ett annorlunda uttryck. 

Ibland får jag kommentarer angående mina armband som lyder: "Åh, du gör ju sådana där samearmband!" Då brukar jag svara med att jag föredrar att kalla dem tenntrådsarmband, eftersom det inte vore passande att påstå att mina armband är samiska. Visserligen använder sig samerna traditionellt av tenntrådsarbeten, men jag är själv inte same och jag tycker att det vore respektlöst av mig gentemot seriösa duodjiutövare att kalla dessa mina påhitt för samearmband...