Om en mönsterstickad kofta

Minns ni den misslyckade ponchon som vi tidigare har berättat om? Antagligen inte för det är mer än ett år sedan som vi visade den på bloggen. Problemet med ponchon var att den hade fel passform och inte kändes så bekväm som det var tänkt, så efter att tålmodigt ha repat upp och nystat om det gröna tweedgarnet stickade mamma en kofta av det istället.

Koftan är mönsterstickad och har gröna knappar. Mönstret är hämtat från en minst trettio år gammal bok med stickbeskrivningar, så den är väl att betrakta som en klassisk modell, kan jag tro. Jag frågade mamma om hon hade något att säga om koftan som hon ville att jag skulle skriva i det här inlägget. Svaret jag fick var: "Ja, jag stickade den och sydde ihop den och sedan var den klar." Så där har ni det; tydligt och rakt på sak.

Om mina principer och hur jag bröt mot dem

Jag har som bekant predikat vitt och brett om vikten av att använda återbrukade tyger när man ägnar sig åt lappsömnad, och jag har stolt proklamerat att mina lapptäcken utgörs till allra största delen av exempelvis gamla lakan, kläder och gardiner som jag har tillvaratagit eller köpt på loppis. Nå, häromveckan for mina principer beträffande återbrukstyger all världens väg, ty vi besökte en quiltaffär som förde de mest fantastiska tyger i alla möjliga färger och mönster. Och det gick förstås inte att låta bli att handla. Min första tanke var att bara köpa några bitar grått tyg, ty det är en färg som jag har ont om då det gäller min egen tygsamling, men istället gick jag helt bananas och köpte småbitar av alla möjliga färger. Främst lila, grått och gult. 

Vad skall jag då göra med min nyinförskaffade tygsamling? Ja, några av tygerna kommer jag nog att använda mig av i sömnaden av mitt pågående lapptäcke, främst de grå tygerna eftersom jag som sagt har brist på den färgen bland mina återbrukstyger. Men därefter kanske jag syr mig ett lapptäcke av endast sprillans nya tygbitar, trots att det egentligen är emot mina principer. Jag behöver ju träna mina maskinsömnadsskills, så kanske blir det ett gult blockhustäcke någon gång i framtiden...

Om de färdigtovade vantarna

Sådärja, vantarna har nu tovats i tvättmaskinen och har krympt till en för människohänder mer passande storlek. Nästa steg blir sedan att brodera på dem eller hitta på någon annan slags lämplig dekoration, men det kommer inte att ske nu utan får nog bli till hösten när det börjar bli aktuellt med vantar igen. Tills dess (eller kanske till och med ännu längre) får dessa ligga på vänt i UFO-högen.

Om ett par gigantiska yllevantar

Mamma har stickat ett par gigantiska vantar på stickor nummer fem i tvåtrådigt ullgarn. De är större än de flesta grytvantar och skaften räcker nästan ända upp till armbågen.

Nå, vad skall vi med ett par så stora vantar till, kan man kanske fråga sig. Jo, de skall strax åka i tvättmaskinen och bli tovade till en mindre storlek. 

Att tova i tvättmaskinen kan vara nog så spännande; oftast blir det riktigt bra men ibland kan det också resultera i ett föga lyckat resultat. Det återstår ännu att se hur detta projekt skall sluta.

Om en svart stickad och maskintovad väska

Den här svarta väskan tillverkade vi för flera år sedan och jag har använt den ganska frekvent om vintrarna, men av någon anledning har vi aldrig kommit oss för att visa den här på bloggen. Förrän nu.

Mamma har stickat och sytt i fodret i väskan medan jag har gjort dekorationerna, sytt i knappar och gjort andra småsaker. Den är stickad på grova stickor med ett ganska tjockt svart ullgarn lämpligt för tovning. När väskan var färdigstickad såg den mest ut som en gles och ganska oformlig påse, men sedan tovades den i tvättmaskinen och då fick den den form den har idag. Vårt inlägg om att tova väskor i maskinen kan läsas här. 

Väskan har en isydd bit av en gammal heltäckningsmatta i botten för att den skall bli lite stadigare och hålla för att bära tunga föremål i. Den är sedan fodrad med en bit grönt återbrukat sammetstyg som en gång i tiden var en kjol. Samma kjoltyg har vi använt oss av till andra projekt, bland annat till det här tenntrådsarmbandet. 

För att inte väskans handtag skall töja sig, något som stickade handtag gör om man bara låter dem vara som de är, sydde jag fast en silverfärgad kedja på dem. Kedjan fungerar således som dekoration samtidigt som den även har en praktisk funktion. Vanligtvis brukar vi fodra handtagen på stickade och tovade väskor med stadiga ripsband för att undvika att de skall töja sig, men den här metoden med att använda en kedja fungerade riktigt bra den också. 

Väskan stängs med stora tryckknappar och har ett smalt väsklock på vilket jag sydde fast en fjäril som jag tyckte passade som dekoration. Fjärilen har suttit på ett halsband som jag köpte en gång i tiden men knappt har använt utan istället har haft liggande i byrålådan i många år. Till det här projektet kom den dock äntligen till användning.

Sammanfattningsvis är detta en praktisk och ofta använd väska, just för att den går i svart, en färg som passar till allt. Dock har jag inte använt den särskilt mycket nu i sommar, ty den fungerar mest som vinterväska. Emellertid kommer det innan vi vet ordet av att snart bli vinter på nytt, och då kommer denna väska att komma väl till pass igen. 

Om den virkade filten och hur den har stannat i växten

Hur går det med arbetet med den virkade filten nu när jag är mitt uppe i min lappsömnad, kan man kanske fråga sig. Nå, för tillfället har filten slutat växa helt och hållet. Det var ganska länge sedan som jag virkade någon ny sexkant och restgarnerna som jag har använt mig av står tillfälligt undanstoppade i ett skåp.

Dock ligger filten inte bortglömd i ett hörn som många andra UFOn brukar göra, istället använder jag den faktiskt då och då när jag ligger på sängen och läser eller sitter i soffan och ser på TV. Detta trots att den är långt ifrån färdig. Just nu är den nämligen i ganska lagom storlek för att helt enkelt dra över sig när man känner sig lite frusen, och det gör att den kommer till användning lite nu och då. Dock tror jag inte att den skall få förbli i den behändiga storleken utan jag vill nog göra den ännu lite större; det finns ju gott om garn till att virka fler sexkanter och låta den bli både längre och bredare. Men det får bli någon gång i framtiden när lappsömnadslusten har klingat av och jag känner mig sugen på att virka igen.

Om hur arbetet med den yllebroderade väskan framskrider

Sådär ja, nu har mammas blivande väska blivit färdigbroderad. Fåglarnas fjäderskrud blev blåmelerad och vinröd, de båda hjärtana blev röda och blå, och kronan broderades naturligtvis med gul tråd. 

Nästa steg blir att väskan så småningom skall sys ihop och fodras med ett lämpligt tyg. Tygrester från diverse lappsömnadsarbeten och andra projekt har vi ju gott om, så det skall nog gå att hitta något som passar. Därefter skall en dragkedja sys i så att väskan går att öppna och stänga på ett bra sätt. Fortsättning på detta följer.