Om ett yllebroderat armband som äntligen har blivit monterat och klart

Sådärja, nu har äntligen det här yllebroderade armbandet blivit färdigställt efter att ha legat på vänt i flera månaders tid. Jag har kantat det gula klädet längs alla fyra sidor med ett rött sammetsband, och för att stygnen på skulle bli så osynliga som möjligt sydde jag på framsidan fast sammetsbandet med genomskinlig nylontråd av det slag som jag brukar använda till att sy fast tenntrådsflätor på renskinn. Det fungerade riktigt bra och stygnen blev om inte osynliga så i alla fall inte alltför framträdande.

På insidan är armbandet fodrat med en bit rödmönstrat bomullstyg i nära nog samma nyans som sammetsbandet. Här sydde jag fast det med vanlig röd sytråd av polyester, eftersom jag inte ansåg det vara lika viktigt med osynliga stygn på baksidan av armbandet.

Till knäppningen sydde jag fast en ögla som jag har virkat av rött pärlgarn, och så använde jag en gammal och lite sliten silverfärgad knapp som jag har ärvt efter tidigare generationer. Jag vet inte hur hållbar denna tunna virkade pärlgarnsögla kommer att vara över tid, dock, men jag gör ett försök med den i alla fall, så får vi se om det kommer att hålla eller om jag måste fundera ut en annan lösning.

Nu skall snart det här armbandet få fungera som en färgklick bland den grå och svarta klädsel som dominerar i min höstgarderob. Det kommer sannerligen att pigga upp bland alla mörka och dova färger.

Om att välja rätt kanttyg till det handsydda lapptäcket

Mitt på golvet har jag mitt tvättade men fortfarande skrynkliga lapptäcke liggande. Tanken är nu att det skall kantas och det finns då några olika tyger att välja mellan: svart, beige, ceriserosa eller randigt. Jag har därför lagt ut täcket med de olika alternativen intill det för att se hur det skulle kunna komma att ta sig ut.

Det beige tyget till höger är av samma färg och slag som bottenfärgen, och det vore ett safe men måhända också ett ganska tråkigt val. Det randiga tyget är å andra sidan inte tråkigt alls men däremot kanske det är lite för livligt och färgglatt, även om det innehåller många av de färger som förekommer här och var i blommorna.

Det ceriserosa tyget var vad jag först hade tänkt kanta täcket med, men somliga uppfattade det som alldeles för skrikigt och då blev jag tveksam till om det verkligen är ett så klokt val att använda mig av det tyget. Och svart är ju en färg som passar till allt och som även skulle kunna gå att kanta det här täcket med, men frågan är om inte det bryter av för mycket med svart mot den beige bottenfärgen. Det är inte lätt att bestämma sig, och det skynkliga täcket får nog fortsätta ligga där det ligger ett tag till medan jag fortsätter att fundera på hur jag vill ha det...

Om fler yllebroderade armband

Här ses två av mammas färdigbroderade yllearmband; det översta har vi visat tidigare då det ännu satt i sybågen (i det här inlägget) medan det nedre armbandet är helt nygjort. Båda mönstren är egenritade med inspiration från diverse mönsterböcker.

Nästa steg blir förstås att montera armbanden; dels dessa två men också det här armbandet som fortfarande ligger på vänt. Det finns olika sätt att montera armband på så det kan hända att vi varierar oss och provar olika metoder för att se vilken av dem som vi anser vara den bästa. Fortsättning följer...

Om vad som skall bli ett fodral till mina nya solglasögon

Jag köpte nya solglasögon häromveckan men insåg snart att jag behöver ett fodral till dem eftersom jag inte vill riskera att de skall repas då jag bär dem i handväskan. Nu kan man förstås köpa ett fodral, vilket går både snabbt och enkelt, men det är varken särskilt roligt eller innovativt; då är det betydligt bättre att göra ett eget. Jag har börjat sy ihop små hexagoner i grått tyg och tanken är att det om det blir som jag har tänkt mig så småningom skall bli ett fodral till mina solglasögon.

Några av de tyger som jag har använt mig av hittills är återbrukstyger men flertalet kommer också från förra sommarens stora tyginköp, då jag handlade en hel del grå tyger. Så här små hexagoner har jag aldrig arbetat med tidigare men det går precis lika bra som att sy med större, tycker jag. Dock är det lite mer tidskrävande, vilket gör att vi får se om fodralet hinner bli klart i sommar eller om det dröjer ända till hösten (eller nästa sommar) innan det blir färdigt...

Om två lättvirkade sjalar

För ett tag sedan fick vi säckvis med tunt garn av okänd kvalitet till skänks av en släkting. Det var härvor med garn i många olika färger och det fanns olika mycket av varje färg. Först visste vi inte riktigt vad vi skulle göra av garnet eller hur vi skulle kunna använda det. Jag använde lite av det till kanten på den här gröna sjalen men sedan dess har det legat orört, i alla fall tills mamma kom på att det skulle kunna vara passande att virka sjalar av garnet.

Mamma har hittills gjort två sjalar i garnet. Den första blev ljusblå och den består av stolpar och luftmaskor, sammansatta i ett tämligen enkelt mönster.

Den uppmärksamme ser att sjalen är virkad med två trådar; en vit och en ljusblå, och sjalen blev därför melerad.

Den fick också en enkel picotkant.

Den andra sjalen som mammas virkade blev rosamelerad och lite mörkare i färgen.

Den är virkad med en tråd rosa och en tråd svart garn och den är gjord i precis samma mönster som den ljusblå sjalen.

Båda sjalarna var enligt mamma tämligen enkla att göra och det gick ganska snabbt att få dem klara. Likväl är de synnerligen användbara och det går att bära dem såväl under kyliga sommardagar som virade om halsen istället för halsduk när höstvädret närmar sig. Nu återstår ännu att se om det kommer att virkas fler sjalar framöver; det finns i alla fall så gott om det garn som vi fick till skänks att det skulle kunna räcka till ett stort antal fler sjalar...