Om början på ett nytt lapptäcke... kanske

Trots att mitt föregående lappsömnadsprojekt inte är monterat och klart ännu var jag tvungen att prova en ny idé som jag fick häromdagen. Så kan det gå när inspirationen flödar och man bara inte kan låta bli att testa de idéer man får.

Jag har aldrig sytt runt åttkantiga pappmallar förut men har nu gjort ett första försök, och jag tycker nog att det är lite svårare än att att sy med vanliga hexagoner. Fast det beror kanske på att jag inte har lärt mig den rätta tekniken ännu; detta är ju fortfarande helt nytt för mig. Jag experimenterar med lite olika storlekar och kanske kommer det att bli något av det med tiden. Om det blir ett helt lapptäcke av detta är dock inte alls säkert; kanske blir det bara något litet som en kudde, eller så blir det ingenting alls...

Om vävlust och en trasmatta med blå bottnar

Vävstolen har stått orörd under flera års tid men den har hela tiden varit solvad med svart varp så det har bara varit att börja väva om jag skulle ha önskat det. Någon vävlust har jag dock inte haft, inte förrän nu då jag har börjat väva en trasmatta med blå bottnar och rödgröna bårder. Äntligen. Jag tycker om att använda mig av vad jag kallar skräptrasor, alltså småbitar och mindre trasnystan som inte räcker till mer än kanske några få inslag, och eftersom vi i detta hus har mycket gott om blå sådana var det självklart att denna min första matta på många år skulle få just blå bottnar.

Jag använder mig av trasor i alla möjliga färger och mönster till bottnarna; den enda regeln är att de skall ha blått i sig på ett eller annat sätt. Jag väver dock inte med skyttel när jag använder så här korta skräptrasor utan jag plockar in dem i skälet; det tar lite tid men det gör inte så mycket. Dessutom är det roligt att se hur ett blåmelerat mönster långsamt växer fram av mina inplockade trasor.

Stora delar av mitt lager mattrasor har jag ärvt efter tidigare generationer, bland annat dessa små nystan av tunnklippta trasor. Jag har ingen aning om hur gamla de kan vara men jag skulle misstänka att en del tyger är från fyrtiotalet eller till och med tidigare med tanke på hur de är mönstrade.

Det är roligt att se hur en trasmatta växer fram och nu när jag har fått tillbaka min vävlust är det dessutom extra roligt att väva, då det ju var ett bra tag sedan sist. Synd bara att jag är upptagen med arbete i veckorna; det gör att det inte blir så mycket vävt annat än på helgerna och innebär att det kommer att dröja ett tag innan mattan blir klar. Det gör dock inte så mycket att det kommer att ta tid; det är ju inte precis någon brådska. Ibland är det dessutom bra med gammal klassisk hederlig slow craft.

Om ett nytt yllebroderat armband

I väntan på att jag skall ta mig i kragen och se till att montera det här yllebroderade armbandet har mamma börjat brodera på ett helt nytt armband; denna gång skall det bli ett med blomsterbroderier på svart vadmal. Mönstret är egenritat och vi överförde det i vanlig ordning på tyget med hjälp av plastfilm och vit textilfärg (den intresserade kan läsa om det här).

Det skall bli spännande att se hur detta kommer att se ut när broderiet är färdigt och klart. Fortsättning följer.

Om hemstickade disktrasor

Att tillverka sina egna disktrasor i lin är ett enkelt handarbete som inte tar särskilt mycket tid eller kraft i anspråk. Dessutom är det att betrakta som miljövänligt då trasorna lätt kan tvättas när de börjar bli ofräscha och därmed kan användas tills de slits ut helt och hållet, vilket torde dröja rätt många år. Man kan välja om man vill sticka eller virka dem; jag föredrar att sticka då jag helt enkelt är bättre på det än på att virka.

Jag har stickat mina disktrasor i en lintråd av okänt slag som jag har ärvt efter tidigare generationer: den är ganska grov och det gör att disktrasorna river bra om man skall skrubba bort någonting. Däremot är kanske inte uppsugningsförmågan den allra bästa, så behöver jag trasor som klarar den saken bättre får jag nog köpa mig något annat slags lingarn att sticka disktrasor av. Dock tycker jag att den tråd jag har duger bra och täcker mina behov.

Jag har stickat flera trasor i samma garn med olika mönster och lite olika stickfasthet. Det går dock alldeles utmärkt att nöja sig med enkel rätstickning om man vill sticka sin egen disktrasa; det är definitivt gott nog.

Här syns några enkla varianter på disktrasor som jag har gjort. Flera av dem har jag använt i många år och tvättat ett stort antal gånger. De är kanske inte så vackra men däremot användbara och synnerligen praktiska, och eftersom jag hade allt material sedan förut har de inte kostat mig en enda krona. Billigt och bra!

Här kan man verkligen tala om bruksslöjd som används i vardagen.