Om ett löv i silver

Jag har gått en helgkurs i silversmide, något som jag har tänkt under flera års tid att jag skulle vilja göra men det har inte blivit av. Inte förrän nu.

Med ett stort mått hjälp och vägledning lyckades jag under helgen förfärdiga ett hängsmycke i formen av ett löv. Min tanke var att det skulle likna ett asplöv; den förlaga jag skissade utefter föreställde nämligen ett sådant, fast jag vet inte om slutprodukten blev så värst lik ett asplöv, egentligen. Någon sorts löv blev det till sist, i alla fall.

Att arbeta med silver var på sätt och vis både svårare och enklare än jag hade förväntat mig. Att såga ut formen på lövet var förhållandevis enkelt men att sedan ciselera ytan var desto svårare, i alla fall om man har ambitionen att det skall se någorlunda rakt och snyggt ut, vilket jag naturligtvis hade. Jag var inte tillräckligt stadig på handen så ådringen blev inte alls såsom jag hade tänkt mig utan mina linjer blev hackiga och spretade åt alla håll. Först trodde jag att jag hade förstört mitt löv helt och hållet med mitt ojämna hackande, men sedan kom jag på att jag för att dölja hur snett och vint det blev kunde fylla hela ytan med linjer. Så gjorde jag också och då såg det betydligt bättre ut.

Mitt löv är inte på något vis perfekt utan det är såväl snett som skevt och ojämnt i alla möjliga avseenden; ett typiskt nybörjararbete kan jag tro, men trots det är jag omåttligt stolt över det eftersom det är MITT första försök att smida i silver. Jag har burit mitt silverlöv med stolthet hela veckan och kommer nog att fortsätta ha det på mig varje dag under ett bra tag framöver...

Om de färdigmålade tidsskriftssamlarna

Det är mer än ett år sedan som vi visade våra egenhändigt målade tidsskiftssamlare här på bloggen. Den gången hade jag precis grundmålat dem och tanken var att mamma sedan skulle dekorera dem med något litet detaljmåleri. Så blev det också men av någon anledning glömde vi bort att visa det färdiga resultatet på bloggen. Nå, det kommer nu istället; bättre sent än aldrig som det ju heter. 

Vi ville att det skulle vara blommor på tidskriftssamlarna så vi letade i olika böcker om målerier tills vi hittade förlagor som passade att utgå ifrån, imitera och inspireras av. Till både grundmålningen i engelskt rött och blomstermotiven användes vanlig allmogefärg.

Och nu har vi en uppsättning riktigt fina och framförallt unika tidsskriftssamlare att sätta tidningar och diverse papper i. Jag är jättenöjd med dem och tycker att de är superfina. Frågan är om inte vi skall försöka göra i ordning några fler, ty tidningar som bara ligger och skräpar i osorterade högar finns det onekligen gott om.

Om gamla ärvda tyglappar och hur några av dem kom till användning

Vi städade nyligen på vinden och där hittades en påse med omsorgsfullt klippta lappar. Flera av dem är av samma tyger som finns i de lapprutor som jag använde till de här kuddarna och mamma tror därför att tygbitarna är efter hennes mormor, alltså min mormorsmor, en teori som verkar mycket rimlig. Lapparna går mestadels i blått och rött, och med tanke på när min mormorsmor avled så borde tygerna vara från fyrtiotalet eller tidigare.

De flesta av bitarna är ganska små men ett fåtal av dem är lyckligtvis lite större, så pass stora att de skulle kunna räcka till ett hörn i mitt pågående lapptäcke. Det här blommiga tyget i blått, svart och vitt valde jag ut och bestämde att tyglapparna med det mönstret skulle få vara med i mitt täcke.

Och så här blev det; lapparna räckte precis till en kantblomma. Tyget är dock ganska tunt så frågan är hur hållbart det kommer att vara över tid, men jag bestämde mig för att ändå ta chansen att använda det; det är ju häftigt att kunna använda sig av sin mormorsmors tyglappar i ett pågående projekt och den möjligheten kunde jag bara inte motstå. Jag gillar verkligen att kunna samarbeta över generationsgränserna (och i det här fallet med någon som jag aldrig har träffat eftersom hon dog långt innan jag föddes).

För övrigt så noterar säkert den uppmärksamme att jag nu äntligen har börjat på den sista och avslutande raden halva blommor på mitt täcke. Jag har mätt och provat täcket på olika sängar för att se vad som skulle kunna vara en passande längd på det, och slutligen bestämde jag mig för att den här längden får vara lagom. Så nu återstår bara att sy de sista och avslutande blommorna. Kanske kommer täcket att bli färdigt snabbt men det kan också dröja ett bra tag, beroende på hur min sömnadslust kommer att se ut framöver...

Om början på ett yllebroderat armband

Mamma och jag fick lust till ett nytt yllebroderiprojekt, och den här gången bestämde vi att vi skulle tillverka ett armband. Mamma ritade ett enkelt mönster och jag överförde det sedan till en bit varmgult kläde så att hon kunde brodera därefter.

Själva skissen ser kanske inte så märkvärdig ut men när väl mamma hade broderat motivet på tyget såg det desto bättre ut. Det är det som är charmen med yllebroderi; även det enklaste mönster blir riktigt fint. Nästa steg är att jag skall montera armbandet och hitta på en passande stängningsanordning (till exempel knappar och knapphål, hyskor och hakar, tryckknapp, etc.) och vi har båda lite olika teorier om hur det bäst skall göras. Det återstår ännu att se vilken metod som vi kommer att använda oss av. Fortsättning följer.