Om ett pågående projekt

Symaskinssömnad är jag inte särskilt skicklig på, måste jag tillstå; maskinen vill gärna rusa iväg för fort (det är ju så svårt att låta bli att trampa hårt på pedalen) och sömmarna blir därmed ofta krokiga. Men träning ger färdighet, så för tillfället håller jag på att öva mig i just maskinsömnad. Tanken är att detta skall bli två kuddar av återbrukade tyger. Det återstår ännu att se om det verkligen blir som jag har tänkt mig...

Om mina rosa handledsvärmare med pärlor

Så har det blivit dags att visa ett par pärlstickade handledsvärmare igen. Det här paret har jag hållit på med ganska länge (jag har tidigare nämnt dem i det här inlägget), och efter att ha legat på vänt i UFO-högen ett bra tag har de äntligen blivit klara. Vanligtvis brukar jag använda mig av pärlor som är ljusare än garnet, men ibland använder jag också mörkare pärlor, som i det här fallet. Och det blev ju bra, det med.

Den pärlstickade bården på det här paret är ganska bred och sträcker sig över mer än halva handledsvärmaren, men själva mönstret är däremot enkelt och lättstickat. När det som i det här fallet är regelbundet lär man sig det mer eller mindre utantill efter bara ett par rapporter, och då går det sedan tämligen lätt att sticka utifrån det.

Sådana här varma dagar som vi har haft nu på sistone är det förstås överflödigt att gå omkring med tjocka handledsvärmare på sig. Det kommer dock att komma kyliga morgnar och kvällar framöver då de kommer att komma väl till pass (åtminstone till hösten, om inte förr).

Om mitt tenntrådsarmband med glaspärlor, flätor och snoddar

Detta mitt senast sydda tenntrådsarmband består av snoddar och flätor av tenntråd samt olikfärgade glaspärlor. Det ser kanske inte så avancerat ut men det var faktiskt ett riktigt evighetsarbete att få klart det här armbandet; delvis för att det är brett och består av fem snoddar och fyra flätor som alla skulle sys fast på skinnet med många pyttesmå stygn, men också för att det renskinn som jag sydde fast tenntråden på var hårt och synnerligen omedgörligt.

Skinn är ju ett naturmaterial som kan variera i tjocklek och kvalitet, och detta var en riktigt svårarbetad skinnbit som var besvärlig att sy i. Fast egentligen skall jag inte beklaga mig över den saken, ty det är ju en del av charmen när man arbetar med naturmaterial; det faktum att ingen skinnbit är den andra lik. Och armbandet blev ju klart till slut, som tur var, även om det tog lång tid...

Om mina torgvantar med stora kragar - nu med ett fyrklöverbroderi

Dessa torgvantar har jag berättat om tidigare, både här och i detta inlägg, och de har blivit till ett par favoritvantar som jag har använt ofta under hösten och vintern. Jag har dock upplevt att de inte har känts riktigt avslutade, som om det har fattats något, och jag insåg att de saknade ett broderi på handryggen. Sådana har vi gjort på flera andra av de par vantar som vi har tillverkat, och det tycktes mig att även dessa behövde ett broderi av något slag. 

Så jag ritade en mycket enkel fyrklöver med krokig stjälk på ett rutat papper, och sedan broderade mamma in mönstret på handryggarna. Garnet som hon broderade med går i samma gröna färg som det garn jag använde till de stickade kragarna, och det gör att halvvantarna plötsligt känns kompletta.

Att det blev just fyrklöver som broderades på vantarna beror dels på att det utifrån färgen grön syntes vara ett passande val, men också förstås för att fyrklövern anses vara en tursam symbol. Jag kommer ihåg att farmor berättade för mig när jag var liten att det fanns en ovanlig klöver med fyra blad, och jag brukade leta efter sådana om somrarna i hopp om att finna någon. Jag såg dock bara till vanliga treklöver, och det skulle dröja tills långt in i vuxen ålder innan jag hittade min första fyrklöver. Någon särskild tur vet jag inte precis om det fyndet förde med sig, dock, så huruvida dessa vantar skall komma att bringa mig någon ytterligare tur återstår ännu att se. Men betydligt finare blev de i alla fall med mammas korsstygnsbroderade fyrklöver, därom råder intet tvivel.

Om färdigställandet av det second hand-fyndade broderiet

Det här lilla oavslutade broderiet som jag köpte i second hand-butiken för ett tag sedan har jag nu lyckats färdigställa. Det har fått en kant i stjälkstygn runtom, och så har jag fållat kanterna så att det blev till en liten duk.

Den uppmärksamme ser att mina stjälksömmade linjer inte precis är raka; jag är ingen vidare brodös och den saken syns ofrånkomligen om man tittar närmare på broderiet. "Dä skall synns att det är hanngjort," brukar mamma säga, och det kan nog vara sant, men jag vill ju gärna att det jag gör skall vara så perfekt som möjligt. Perfekt blev det dock knappast i det här fallet, men jag får väl vara nöjd ändå. 

Nu ligger i alla fall det lilla broderiet som blev en duk på bordet under den blommande kaktusen, och det känns bra att det till sist har blivit färdigställt. Jag undrar dock hur länge det har legat på vänt från det att någon påbörjade men aldrig avslutade broderiet. Nu återstår bara att leta vidare i second hand-butikerna efter nästa oavslutade broderiprojekt...