Om att knyta drejad frans

Helgens sysselsättning innefattar att knyta mattfransar. Det skall bli drejad frans på de här trasmattorna, hade jag tänkt; det blir enligt min erfarenhet det mest hållbara. Dock tar det lite extra tid att dreja fransarna än att bara göra vanliga knutar, så det återstår en god stund ännu innan mattan blir klar. Fortsättning följer.

Om två färdigvävda trasmattor

Mina trasmattor med bottnar i vinrött/rosa/lila och bårder i orange och brunt har färdigställts. Det blev två mattor i olika längd med fem respektive sex bårder. Den här gången gick det betydligt snabbare än vad det gjorde med de blå mattorna (det tog ju ett helt år att färdigställa dem), men så har jag ju haft en hel del tid över till vävstolen i sommar också. Det har blivit en del podcastlyssnande och vävning om dagarna, vilket har gjort att dessa mattor har vuxit fram förhållandevis snabbt. 

Eftersom jag gör mina bottnar av skräptrasor och plockar in varje trasa i skälet istället för att skyttla så är det jämförelsevis mer arbete att väva en matta på det här sättet. Dock är det roligt också att hela tiden välja vilken trasa jag skall använda mig av härnäst och huruvida den kommer att passa bäst in i väven eller ej.

Och ganska fint blir det också, om jag får säga det själv, då bottnarna blir livfullt melerade av alla olikfärgade trasor. Härnäst skall jag knyta fransar och renklippa trasmattorna, och det tar ju en del tid det också, så det dröjer ännu ett tag innan de blir klara att lägga på golvet.

Om handsömnadens fortskridande

Det märks kanske inte så stor skillnad i jämförelse med förra gången jag visade mitt handsydda lapptäcksprojekt, men faktum är att det har växt lite grann sedan sist. Under sommaren har jag suttit uppe sent och sytt en del om kvällarna, så täcket har utökats med några fyr- och åttkanter med jämna mellanrum. Sakta men säkert blir det således lite större, bit för bit, lapp för lapp.

De flesta tygerna i täcket är loppisfynd, några är ärvda och några kommer från gamla sängkläder och gardiner, men jag har faktiskt köpt lite nytt tyg också, trots att det egentligen är emot mina principer. Det här röda tyget med svarta tassavtryck kunde jag bara inte motstå. Nuförtiden har jag ju ingen katt som kan lämna spår på täcket i form av katthår och klösmärken, så jag får väl använda mig av spår av katter i form av tassavtryck på tyget istället, då.

På baksidan ser mitt blivande täcke ut så här. Mallarna har jag klippt från gamla snoddmappar i papp, och tejpar gör jag med maskeringstejp eftersom det enligt min erfarenhet är den tejp som håller bäst. Av någon anledning tycker jag att baksidor ser minst lika intressanta ut som framsidor, så det gäller att passa på att titta på baksidan medan den ännu är synlig. Sedan när täcket blir klart så blir den ju insydd och syns inte. Fast dit är det förstås ett bra tag till; ett eller flera år kanske. Fortsättning följer så småningom...

Om mitt nya trasmattsprojekt

Jag har börjat väva på ett par nya trasmattor, denna gång med bottnar i vinrött/rosa/lila och bårder i orange och brunt. När jag väver bottnarna trampar jag vanlig tuskaft, medan bårderna blir i rosengång. Min tanke var först att bottnarna skulle vara helt vinröda men eftersom jag i vanlig ordning använder mig av skräptrasor så passade det bra att även använda en del närliggande färger, och det gör att bottnarna blir melerade i olika nyanser.  

Till det orange i bårderna använder jag pappas gamla utslitna underlakan och till det bruna ett loppisfyndat påslakan med rosa blommor på brun botten. Bra att kunna återbruka gamla utslitna textilier; till det är ju mattvävning perfekt!

Tanken är att dessa trasmattor skall ligga i hallen när de blir klara; det är den plats i huset där mattorna blir mest utsatta för slitage och smuts och där behövs det mörka mattor som hôller mä lorten, som det heter på min dialekt. Om dessa är tillräckligt mörka och slitstarka för att passa där återstår ännu att se, men det är den nuvarande planen i alla fall. Fortsättning följer...

Om mammas virkade lapptäcksfilt och hur den har vuxit sedan sist

Här går det undan; mamma virkar intensivt på sin lapptäcksfilt och den har vuxit en del sedan sist. Nu är den så stor att det går att gömma sig bakom den vid bloggfotograferingen 😊

Om de färdigställda trasmattorna

Äntligen är det här evighetsprojektet klart; alla fransar är knutna, mattorna är renklippta och de ligger nu på sin rätta plats på trägolvet. Jag har nog aldrig varit så här långsam med att få ett par trasmattor klara; vanligtvis brukar det ta några veckor och inte ett helt år. Men så har jag haft mycket annat att göra i år också i form av arbete och slika ting, och det har gjort att det inte har funnits lika mycket tid över till mitt hantverk (jag använder det som bortförklaring i alla fall).

Min tanke är att jag skall börja väva på ännu ett par nya trasmattor i sommar; jag har behov av nya mattor till hallen också, men innan jag börjar måste jag sortera lite i min mattrassamling. Den är till största delen undanstuvad i plastsäckar för tillfället, och jag behöver få lite överblick gällande vad jag har tillgång till för färger innan jag börjar med ett nytt vävprojekt. Dock vet jag ju sedan tidigare att vi har gott om blå trasor, så ett hett stalltips kan vara att det även i nästa par trasmattor kommer att förekomma någon form av blått...

Om fransknytning

Trasmattorna har legat på vänt ett tag men nu har arbetet med att knyta mattfransar till sist börjat (vilket för övrigt är en passande uppgift att ägna sig åt medan man ser på TV, kan jag meddela). Det blir enkla fransar med två knutar, vilket får anses duga till dessa vardagsmattor.