Om det fortsatta arbetet med lapptäcket

Hur går det då med det handsydda lapptäcket? Jodå, arbetet fortskrider, även om det tycks gå ganska långsamt. Jag har jobbat hela sommaren och har därför inte hunnit sy så mycket som jag skulle önska, men en och annan blomma har jag hunnit få ihop under kvällar och helger i alla fall.

Just nu funderar jag på hur brett täcket skall bli; skall den rödmönstrade blomman högst upp till vänster vara den sista hela blomman innan jag syr en rad med halva blommor längs kanten, eller skall jag lägga till ytterligare en blomma innan det blir dags för de halva? Det beror förstås på hur stort det slutliga täcket skall bli och vad jag skall ha det till, och det har jag inte riktigt bestämt mig för ännu. Jag får fortsätta fundera, och det återstår ännu att se hur det blir.

Om fler loppisfyndade sjalar

Jag har inte stött på några blommiga yllesjalar på loppis förr om åren men i år tycks jag plötsligt hitta sådana lite nu och då. Tidigt i våras köpte jag ju tre stycken (mina inlägg om dem kan man ta del av här och här) och nu har jag lyckats få tag i tre till inom bara några månaders tid, på en och samma loppis dessutom. Jag tycker att de är så fantastiskt fina och lyckan är därför stor!

Även till dessa tre sjalar måste jag se till att ordna nya fransar; en av dem har en mycket sliten frans (den röda) och de andra två har inga fransar alls; de är inte ens fållade. Så nu skall jag sätta igång arbetet med att börja sy en fåll på den här sjalen. Jag tänker sy den för hand vilket är ett rätt så tråkigt arbete så det kommer nog att ta tid innan det blir klart. Därefter skall jag försöka hitta på några passande fransar eller virkade kanter till de tre sjalarna. Fortsättning följer någon gång i en avlägsen framtid.

Om en gammal trasmatta som fick nytt liv

Den här bleka gamla mattan var en av de första trasmattorna jag vävde då vi först satte upp vävstolen för ungefär tio år sedan. Då var bottnarna färgglatt orange- och aprikosmönstrade, men tidens tand och framförallt solens strålar har blekt mattan och gjort den både färglös och trist. Dessutom hade den fått en stor ful och synnerligen missprydande fläck mitt i en av bottnarna.

I övrigt var det dock inget fel på trasmattan; den var inte trasig och till och med kanten och fransarna var hela, så jag ville inte gärna slänga bort den. Därför bestämde jag mig för att prova att färga den, för att förhoppningsvis kunna ge den ett nytt liv.

Och det visade sig gå riktigt bra! Efter att ha snurrat runt i tvättmaskinen tillsammans med lite textilfärg fick mattan en ny blå färg och den ser nu inte längre så trist ut. Och fläcken syns inte heller, dessutom. Det gör att trasmattan går att använda igen och förhoppningsvis kommer jag nu att kunna ha bruk för den i tio år till. Minst.

Sedan är ju frågan vad som är det mest miljömässigt gångbara alternativet; att göra som jag har gjort här, alltså färga en gammal matta och därmed kunna använda den i flera år till, eller om det är bättre att helt enkelt väva en ny trasmatta. Det uppenbara svaret tycks kanske vara att färga och använda den gamla istället för att göra en helt ny, men färgen innehåller troligtvis en del kemikalier och är väl knappast helt miljövänlig i det avseendet, misstänker jag. Så det är inte alltid så lätt att veta vad som är det bästa alternativet...

Om den färdigsydda yllebroderade väskan

Nu har mammas lilla yllebroderade väska blivit ihopsydd, fodrats och försetts med en dragkedja, och därmed har den blivit klar att använda.

Det blev en riktigt lyckad liten väska som mamma är mycket nöjd med; extra roligt är det förstås att ha någonting som man både har sytt och broderat själv, och dessutom har satt ihop mönstret till. Det gör den helt unik och den enda i sitt slag.

Väskan fodrades med en liten loppisfyndad bit bomullstyg som plockades fram ur gömmorna, och dragkedjan som den stängs med är gammal, bortsprättad från något utslitet plagg en gång i tiden. Det syns att den är lite sliten men det tycker jag inte gör så mycket. Det känns ju mer värdefullt att återbruka en dragkedja man redan har i sin ägo och som fungerar alldeles utmärkt än att gå ut och köpa en helt ny.

Väskans lämpliga storlek gör att den kan användas till lite olika saker, till exempel kan man ha den som pennskrin eller som förvaring för småsaker (såsom värktabletter, näsdukar, cerat, våtservetter, etc.) i en större handväska. Eller så kan man helt enkelt använda den till att slänga ner nycklar, mobil och plånbok i när man bara skall ut i ett snabbt ärende. Användningsområdena är många.

Om att göra om när ens tycke och smak förändras

För några år sedan så köpte jag en trådrullshållare i luffarslöjd som jag dekorerade med gröna tofsar för att den skulle bli extra fin (jag har tidigare berättat om den i det här inlägget). Trådrullshållaren har jag stående på mitt arbetsbord så jag ser och använder den varje dag, men trots att jag tycker mycket om den så har de där gröna tofsarna stört mig lite på sistone. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag använde ett grönt och ganska blankt bomullsgarn till tofsarna när nåldynan som den redan var försedd med är sydd i rött kläde. Den kombinationen matchar inte riktigt.

Så en dag då jag inte hade något annat i händerna gjorde jag nya tofsar till min trådrullshållare; denna gång i entrådigt ullgarn i nära nog exakt samma röda färg som nåldynan. Garnet är en överbliven rest efter en sjal som jag stickade en gång i tiden. Nu tycker jag att trådrullshållaren ser betydligt bättre ut än förut eftersom de röda tofsarna matchar nåldynan bättre både när det gäller materialkvalitet och färg. Jag slängde dock inte bort de gröna tofsarna utan jag har dem sparade i en liten ask ifall att de kan visa sig komma till användning vid något projekt i framtiden.

Det är intressant det där med hur tycke och smak kan förändras och utvecklas med tiden. Det som jag uppenbarligen tyckte såg bra ut för några år sedan uppskattar jag inte alls nu längre; det gäller naturligtvis långt ifrån allt men så var det åtminstone i det här fallet. Fast det ligger väl i människans natur, förmodar jag; att utvecklas och förändras. Och förhoppningsvis blir det väl till det bättre...

Om en mönsterstickad kofta

Minns ni den misslyckade ponchon som vi tidigare har berättat om? Antagligen inte för det är mer än ett år sedan som vi visade den på bloggen. Problemet med ponchon var att den hade fel passform och inte kändes så bekväm som det var tänkt, så efter att tålmodigt ha repat upp och nystat om det gröna tweedgarnet stickade mamma en kofta av det istället.

Koftan är mönsterstickad och har gröna knappar. Mönstret är hämtat från en minst trettio år gammal bok med stickbeskrivningar, så den är väl att betrakta som en klassisk modell, kan jag tro. Jag frågade mamma om hon hade något att säga om koftan som hon ville att jag skulle skriva i det här inlägget. Svaret jag fick var: "Ja, jag stickade den och sydde ihop den och sedan var den klar." Så där har ni det; tydligt och rakt på sak.

Om mina principer och hur jag bröt mot dem

Jag har som bekant predikat vitt och brett om vikten av att använda återbrukade tyger när man ägnar sig åt lappsömnad, och jag har stolt proklamerat att mina lapptäcken utgörs till allra största delen av exempelvis gamla lakan, kläder och gardiner som jag har tillvaratagit eller köpt på loppis. Nå, häromveckan for mina principer beträffande återbrukstyger all världens väg, ty vi besökte en quiltaffär som förde de mest fantastiska tyger i alla möjliga färger och mönster. Och det gick förstås inte att låta bli att handla. Min första tanke var att bara köpa några bitar grått tyg, ty det är en färg som jag har ont om då det gäller min egen tygsamling, men istället gick jag helt bananas och köpte småbitar av alla möjliga färger. Främst lila, grått och gult. 

Vad skall jag då göra med min nyinförskaffade tygsamling? Ja, några av tygerna kommer jag nog att använda mig av i sömnaden av mitt pågående lapptäcke, främst de grå tygerna eftersom jag som sagt har brist på den färgen bland mina återbrukstyger. Men därefter kanske jag syr mig ett lapptäcke av endast sprillans nya tygbitar, trots att det egentligen är emot mina principer. Jag behöver ju träna mina maskinsömnadsskills, så kanske blir det ett gult blockhustäcke någon gång i framtiden...