Om mitt tenntrådsarmband med koppartråd och blå glaspärlor

Så har det blivit dags att förevisa ett egentillverkat tenntrådsarmband igen. Det här breda armbandet består av fyra flätor av blå koppartråd, trädda med små glaspärlor som skiftar i olika blå nyanser. Mellan varje fläta har jag placerat snoddar av ganska så tunn tenntråd som ramar in de pärlbeprydda flätorna.

När man tillverkar tenntrådsarmband är man således inte begränsad till att bara använda sig av just tenntråd, utan man kan även fläta och sy armband med koppartråd. Denna brukar gå att få tag på i en mängd olika färger och varianter, och kan vara rolig att experimentera med. I just det här fallet stämmer färgen på koppartråden och glaspärlorna så väl överens med varandra att detta experiment till armband blev riktigt lyckat.

Om tovade karottunderlägg i mängder

Som jag har berättat i ett tidigare inlägg så håller vi i det här huset på med många olika former av kreativt skapande, varav ett nu på sistone har varit tillverkning av karottunderlägg. Att göra sådana var riktigt roligt så vi gjorde ganska många av bara farten, och nu har vi fått en hel uppsättning av underlägg klara. 

Som jag tidigare har nämnt så består karottunderläggen av grov filt, köpt på ett överskottslager för många år sedan, och av denna filt klippte vi rundlar med en vanlig tallrik som mall. På dessa har sedan motiven nålfiltats. En del motiv gjordes med pepparkaksmått som mall, andra med inspiration från mönsterböcker och några är helt eget påhitt. Vi har sedan nålat ihop framsidan med en odekorerad baksida, och emellan dessa båda har vi lagt lite kardad ull som stoppning.

Inuti stoppningen strödde vi också lite torkad lavendel. Att använda sig av sådan är givetvis ingen nödvändighet, men vi råkade ha det hemma så vi lade det i stoppningen. Och lavendel gör att det doftar gott av underläggen, i alla fall.

Sedan syddes de båda filtlagren med stoppningen emellan ihop med ett tvåtrådigt ullgarn och vanliga langettstygn.

Här ses till sist några av de färdiga karottunderläggen. Arbetsfördelningen har varit sådan att mamma har torrtovat motiven och sytt sömmen runtom, medan jag har klippt rundlar, stoppat och nålat dem. Sammanfattningsvis har det varit ett riktigt roligt projekt, och vi har fler idéer till motiv än vad vi har hunnit göra. Nu har dock kardorna och nålfiltningsnålarna och all ull städats undan för tillfället, men de kommer säkert att plockas fram igen förr eller senare, för det här var riktigt roligt och väl värt att göra fler gånger.

Om svarta handledsvärmare med röda glaspärlor

Den lite kyligare väderleken gör att behovet av varma handledsvärmare fortsätter att växa. Själv har jag kommit av mig med mitt handledsvärmarstickande för tillfället, men mamma är fortfarande i full gång.

Här syns det av henne senast tillverkade paret. Det är stickat i tunn alpacka på 1,5 mm tunna stickor med ett ganska glest mönster av röda glaspärlor. Pärlmönstret är som så ofta egendesignat, och det ritades upp på ett rutat papper innan stickningen påbörjades. Att rita egna mönster till handledsvärmare är som jag har påpekat förut inte särskilt svårt, och det gör dessutom arbetet roligare. Det är ju betydligt mer tillfredsställande att sticka efter ett mönster som man har hittat på själv, åtminstone anser jag det...

Om ett mobilfodral av sexkantiga tyglappar

Jag hade inte haft min nya mobil mer än någon vecka förrän jag fick se att den hade fått en liten repa i skärmen. Jag insåg då att jag behövde ett fodral för att skydda den från ytterligare repor, så jag sydde ihop ett enkelt sådant på en kväll.  

Fodralet är tillverkat av små tygbitar av bomull som jag har sytt ihop för hand runt ganska små sexkantiga pappmallar. Jag hade ingen direkt tanke bakom vilka tyger och färgkombinationer som jag skulle använda mig av, utan det handlade bara om att sy ihop ett funktionsdugligt fodral så snabbt som möjligt. 

Därefter sydde jag ihop fodralet på symaskin, vilket gjorde att det blev en tydlig söm på baksidan. Inuti är fodralet fodrat med enkel röd lakansväv för att göra det lite stadigare och tjockare och därmed kunna skydda mobilen ännu bättre mot repor. 

Nu har jag således ett färgglatt mobilfodral som fyller sitt syfte, och därutöver är det också unikt och personligt i det avseende att ingen annan har ett likadant. Dessutom var det väldigt lättsytt. Tanken är dock att vi skall tillverka ett mer arbetat och förhoppningsvis lite finare fodral till mobilen framöver; vi har lite planer på någonting yllebroderat. I väntan på det får dock detta duga...

Om en enkel väska av ett broderat spjällband

Jag behövde en liten och behändig väska att lägga min mobiltelefon och mina nycklar i när jag går skogspromenader. Jag hade förstås bara kunnat gå till väskbutiken och införskaffat en sprillans ny väska, såsom de flesta människor antagligen gör när de har behov av en, men istället gick jag till second hand-butiken och köpte ett broderat spjällband. Sådana brukar det ibland finnas gott om på loppisar och man kan ofta få dem för en mycket billig penning, antagligen på grund av att få människor idag har en kakelugn hemma och därmed inte heller har något behov av att dekorera med spjällband. 

Just det här spjällbandet är broderat med ullgarn i vackra klara färger, främst brunt och orange, och det är dekorerat med en garntofs längst ner. 

Genom att vika spjällbandet i tre delar och sy ihop det för hand med extrastark sytråd i sidorna blev det till en liten enkel återbruksväska. Den nedre, kilformade delen fick bli väsklock och den orange tofsen fick sitta kvar som dekoration.

Spjällbandet var redan fodrat med ett brunt bomullstyg och det lät jag sitta kvar och bli till foder i väskan. Som axelrem sydde jag i ett brett svart och mycket enkelt bomullsband, och det är så långt att jag kan bära det korsat över bröstet om jag vill. Egentligen skulle det kanske ha passat bäst med ett brunt band med tanke på att huvudfärgen i väskan är just brun, men det svarta bandet var vad jag hade hemma så då fick det duga.

Slutligen sydde jag i en en stor tryckknapp för att kunna stänga locket ordentligt och inte behöva riskera att saker och ting faller ur.

Detta blev en både billig och mycket lättsydd väska som fungerar alldeles utmärkt till det avsedda syftet, det vill säga rymma mina värdesaker på skogspromenaderna. Det faktum att väskan är sydd av ett återbrukat broderi gör förstås inte saken sämre eftersom det gör den miljövänlig, och så gillar jag det faktum att den är den enda i sitt slag och att jag därmed inte riskerar att stöta på någon annan som har en precis likadan. Nu brukar jag i och för sig inte möta någon människa alls på mina skogspromenader, så oavsett vilken väska jag har med mig finns det ingen större risk att jag träffar på någon med en likadan...

Om arbetet med lapptäcksfilten

Här ligger ett gäng färgglada restgarner och väntar på att bli ihopvirkade till sexkanter. Alla dessa smånystan har blivit över efter tillverkning av till exempel sjalar, handledsvärmare, vantar, etc., och skall nu få nytt liv i min virkade lapptäcksfilt.

Filten fortsätter att växa, sakta men säkert, och jag börjar fundera på när det kommer att vara dags att avsluta den. Skall den vara så stor att den även går att använda som överkast på sängen? I så fall återstår det att virka många många sexkanter innan jag blir klar med den. Eller skall filten vara av en lite mer behändig storlek och lagom för att bara dra över sig då man ligger i soffan och tittar på TV? I så fall är det nog dags att börja tänka på att avsluta den snart, för den storleken börjar den helt klart närma sig. Och hur skall jag då göra med kanten? Skall den vara lila som jag först hade tänkt mig eller skall jag göra på något annat sätt? Skall den vara vågig eller rak? Bred eller smal? Frågorna är många och jag funderar vidare...

Om handledsvärmare med guldgula pärlor

Mamma fortsätter på handledsvärmartemat och här syns det senast tillverkade paret. Dessa är pärlstickade i ett beige alpackagarn och har en bård av guldgula glaspärlor.

Då det börjar bli allt kyligare ute är det verkligen dags att använda sina handledsvärmare, åtminstone om morgnarna då det är som kallast. Det är sedan enkelt att ta dem av sig när det blir varmare fram på dagen, och man kan lätt och behändigt stoppa ner dem i handväskan utan att de tar någon större plats. Ett alldeles utmärkt höstplagg!