Om ett mobilfodral av sexkantiga tyglappar

Jag hade inte haft min nya mobil mer än någon vecka förrän jag fick se att den hade fått en liten repa i skärmen. Jag insåg då att jag behövde ett fodral för att skydda den från ytterligare repor, så jag sydde ihop ett enkelt sådant på en kväll.  

Fodralet är tillverkat av små tygbitar av bomull som jag har sytt ihop för hand runt ganska små sexkantiga pappmallar. Jag hade ingen direkt tanke bakom vilka tyger och färgkombinationer som jag skulle använda mig av, utan det handlade bara om att sy ihop ett funktionsdugligt fodral så snabbt som möjligt. 

Därefter sydde jag ihop fodralet på symaskin, vilket gjorde att det blev en tydlig söm på baksidan. Inuti är fodralet fodrat med enkel röd lakansväv för att göra det lite stadigare och tjockare och därmed kunna skydda mobilen ännu bättre mot repor. 

Nu har jag således ett färgglatt mobilfodral som fyller sitt syfte, och därutöver är det också unikt och personligt i det avseende att ingen annan har ett likadant. Dessutom var det väldigt lättsytt. Tanken är dock att vi skall tillverka ett mer arbetat och förhoppningsvis lite finare fodral till mobilen framöver; vi har lite planer på någonting yllebroderat. I väntan på det får dock detta duga...

Om en enkel väska av ett broderat spjällband

Jag behövde en liten och behändig väska att lägga min mobiltelefon och mina nycklar i när jag går skogspromenader. Jag hade förstås bara kunnat gå till väskbutiken och införskaffat en sprillans ny väska, såsom de flesta människor antagligen gör när de har behov av en, men istället gick jag till second hand-butiken och köpte ett broderat spjällband. Sådana brukar det ibland finnas gott om på loppisar och man kan ofta få dem för en mycket billig penning, antagligen på grund av att få människor idag har en kakelugn hemma och därmed inte heller har något behov av att dekorera med spjällband. 

Just det här spjällbandet är broderat med ullgarn i vackra klara färger, främst brunt och orange, och det är dekorerat med en garntofs längst ner. 

Genom att vika spjällbandet i tre delar och sy ihop det för hand med extrastark sytråd i sidorna blev det till en liten enkel återbruksväska. Den nedre, kilformade delen fick bli väsklock och den orange tofsen fick sitta kvar som dekoration.

Spjällbandet var redan fodrat med ett brunt bomullstyg och det lät jag sitta kvar och bli till foder i väskan. Som axelrem sydde jag i ett brett svart och mycket enkelt bomullsband, och det är så långt att jag kan bära det korsat över bröstet om jag vill. Egentligen skulle det kanske ha passat bäst med ett brunt band med tanke på att huvudfärgen i väskan är just brun, men det svarta bandet var vad jag hade hemma så då fick det duga.

Slutligen sydde jag i en en stor tryckknapp för att kunna stänga locket ordentligt och inte behöva riskera att saker och ting faller ur.

Detta blev en både billig och mycket lättsydd väska som fungerar alldeles utmärkt till det avsedda syftet, det vill säga rymma mina värdesaker på skogspromenaderna. Det faktum att väskan är sydd av ett återbrukat broderi gör förstås inte saken sämre eftersom det gör den miljövänlig, och så gillar jag det faktum att den är den enda i sitt slag och att jag därmed inte riskerar att stöta på någon annan som har en precis likadan. Nu brukar jag i och för sig inte möta någon människa alls på mina skogspromenader, så oavsett vilken väska jag har med mig finns det ingen större risk att jag träffar på någon med en likadan...

Om arbetet med lapptäcksfilten

Här ligger ett gäng färgglada restgarner och väntar på att bli ihopvirkade till sexkanter. Alla dessa smånystan har blivit över efter tillverkning av till exempel sjalar, handledsvärmare, vantar, etc., och skall nu få nytt liv i min virkade lapptäcksfilt.

Filten fortsätter att växa, sakta men säkert, och jag börjar fundera på när det kommer att vara dags att avsluta den. Skall den vara så stor att den även går att använda som överkast på sängen? I så fall återstår det att virka många många sexkanter innan jag blir klar med den. Eller skall filten vara av en lite mer behändig storlek och lagom för att bara dra över sig då man ligger i soffan och tittar på TV? I så fall är det nog dags att börja tänka på att avsluta den snart, för den storleken börjar den helt klart närma sig. Och hur skall jag då göra med kanten? Skall den vara lila som jag först hade tänkt mig eller skall jag göra på något annat sätt? Skall den vara vågig eller rak? Bred eller smal? Frågorna är många och jag funderar vidare...

Om handledsvärmare med guldgula pärlor

Mamma fortsätter på handledsvärmartemat och här syns det senast tillverkade paret. Dessa är pärlstickade i ett beige alpackagarn och har en bård av guldgula glaspärlor.

Då det börjar bli allt kyligare ute är det verkligen dags att använda sina handledsvärmare, åtminstone om morgnarna då det är som kallast. Det är sedan enkelt att ta dem av sig när det blir varmare fram på dagen, och man kan lätt och behändigt stoppa ner dem i handväskan utan att de tar någon större plats. Ett alldeles utmärkt höstplagg!

Om kreativt skapande

I detta hus pågår just nu ganska mycket kreativt skapande, förutom handledsvärmarstickande och sexkantsvirkande så ägnar vi oss för tillfället åt tillverkning av karottunderlägg. Dessa är tillklippta av en gammal grov militärfilt med en vanlig mattallrik som mall. Motiven av kardad ull torrtovas på militärfilten och vi använder bland annat pepparkaksmått som mallar för de olika figurerna. Sedan skall varje underlägg sys i hop med en baksida och stoppas med ull, likt det karottunderlägg som vi tidigare har visat här. Fortsättning följer...

Om mitt färdiga stjärntäcke

Om arbetet med mitt stjärntäcke har jag tidigare skrivit ganska mycket på dessa sidor, bland annat här och här. Täcket färdigställdes för ett ganska bra tag sedan; någon gång under våren 2013. Dock hade mitt bloggande tillfälligt tynat av under just den tiden, så något inlägg om hur täcket blev när det var färdigt gjordes aldrig. Nu tänkte jag ett och ett halvt år senare reparera den skadan; bättre sent än aldrig, som det brukar heta.

Så här blev alltså mitt färdigställda stjärntäcke till sist. Alla tyger i stjärnorna är antingen rester efter andra sömnadsprojekt eller återbrukade från gamla kläder, gardiner, lakan, örngott, etc., medan det svarta bottentyget och tyget till den vinröda kanten är nyinköp. Alla lappar är sydda för hand runt pappmallar medan kviltningen samt sömnaden av kanten och baksidestyget har gjorts på maskin.

Jag funderade länge på huruvida jag skulle kanta täcket eller inte och vilken färg den eventuella kanten då skulle ha, och till slut bestämde jag mig för en smal vinröd kant. Lärdomar som jag har dragit av det valet är att det inte är så klokt att ha en alltför smal kant om man inte kan sy rakt på symaskin (vilket jag är rätt dålig på), ty det syns väldigt väl att det är snett om kanten är alltför smal. Har man istället en bred kant blir ojämnheterna mindre synliga.

  

Det roliga med lapptäcken är som så ofta att kunna använda och återbruka tyger som man har sparat och känner igen från förr, och i det här lapptäcket finns många bitar ur mitt liv med. Tyget med både ränder och blommor i stjärnan till vänster kommer från en klänning som mamma sydde till mig när jag bara var något år gammal. Det småblommiga tyget med blekgul botten i stjärnan i mitten kommer från ett draperi till ett toalettbord som jag hade när jag var kanske tio år. Mormor sydde draperiet och jag kände mig så vuxen som hade ett eget toalettbord. Det vita tyget med blå blomrankor i den högra stjärnan kommer från det första paret gardiner som jag köpte när jag flyttade hemifrån till egen lägenhet en gång i tiden.

Alla tyger har jag dock inte använt själv utan en hel del har jag fått av människor i bekantskapskretsen. Det gör att inte bara jag själv och mitt liv är representerat i täcket; även tyger från olika släktingar finns med. Bland annat finns bitar av morfars skjorta, min fasters kjol, mammas solblekta gardiner, min systers gamla påslakan och mormors blus med i täcket.

Baksidestyget består av två gardinlängder som jag har köpt i second hand-butiken. Det var med nöd och näppe som tyget räckte på längden, men ibland har man tur och det visade sig vara precis tillräckligt.

Och en liten katt kom med i ett hörn av täcket också. Tyvärr har vi ingen katt i detta hus längre, så i brist på bättre fick jag sy in en katt med både bjällra och rosett i täcket istället.

Nu när stjärntäcket är avslutat och klart för längesedan så borde jag förstås ha ett nytt lappsömnadsprojekt på gång, men just nu syr jag inte på något sådant alls. Istället har den här filten fått inneha rollen av ett lapptäckesprojekt, även om den råkar vara virkad. När den är klar (eller kanske innan dess) blir det nog dags för ett nytt handsytt täcke igen. Det är inte utan att jag känner mig lite sugen nu när jag har fotograferat och skrivit om detta. Och tygrester har vi gott om; det finns nog material till rätt många täcken i mina gömmor...

Om mörkrosa handledsvärmare med ljusrosa pärlor

Så har detta par handledsvärmare, som jag tidigare har bloggat om här, också blivit klara. De är stickade i ett mjukt alpackagarn och har ett mönster som är enkelt och lätt att sticka; ett som jag tidigare har påpekat mycket passande mönster för den som är nybörjare på pärlstickning, således.

Pärlmönstret må vara enkelt men det gör inte dessa handledsvärmare på något vis sämre än sådana som har ett mer komplicerat mönster. Ibland kan det enkla vara vackert nog. 

Just nu är både mamma och jag i handledsvärmartaga, och i synnerhet mamma tillverkar sådana på löpande band. Det gör att det förmodligen kommer att figurera en del handledsvärmare här på dessa sidor under den närmaste framtiden. Det blir gärna så när man låter lusten och viljan styra ens handarbete; man fastnar för en viss sak under en period och tillverkar då mycket av det. Och just nu är det handledsvärmare som gäller i detta hus.