Nu är mobilfodralet färdigställt och klart. Jag har sytt det helt för hand och det finns inte en enda maskinsydd söm någonstans, vilket jag förstås är sjukt stolt över. Det var dock lite pilligt att sy ihop det då det mot slutet blev ganska trångt om plats för mina trinda prinskorvsfingrar, men till sist gick det att få till det.
Lapparna som jag har använt mig av kommer i vanlig ordning från vår digra tygsamling och är till stor del återbrukade.
Den rödvitrutiga lappen högt upp till vänster är extra rolig att ha med ty den kommer från
de ärvda tyglappar som vi tror kommer från min mormorsmor. Lite häftigt att kunna använda den till ett sådant här vardagligt bruksföremål, tycker jag.
Inuti är fodralet fodrat med en bit av ett lila bomullstyg. Av någon anledning tycker jag mycket om färgkombinationen rött och lila (något som läsaren säkert redan har räknat ut eftersom jag just nu syr på
ett lapptäcke i precis samma färgkombination).
Sådärja, nu har jag inte bara en ny telefon utan ett nytt fodral också. Gidd, som måhända någon från den unga generationen skulle ha uttryckt det.
