Om hur handsömnaden äntligen blev klar

Igår var det som bekant midsommarafton, och då passade jag på att göra klart handsömnaden på mitt lapptäcke. Jag började på det i november 2014, så det har tagit mig drygt ett och ett halvt år att sy klart det. Fast då har jag förstås inte arbetat med det varje dag utan bara då jag har haft lust till det, vilket ibland har varit ofta och andra gånger betydligt mer sällan.

Täcket består av ett ganska stort antal handsydda blommor; vi räknade till 58 hela blommor och 24 halva, och det har sammanlagt blivit ganska många sömmar. Sömnaden har förstås tagit rätt mycket tid men det har även valet av tyg gjort, ty stundvis har det varit svårare än man kanske skulle kunna tro att hitta ett passande tyg till nästa blomma. Jag vill inte ha två blommor med likartade färger och/eller mönster för nära varandra, och ibland har jag kört fast och fått fundera i flera dagar eller till och med veckor på vilket tyg jag skall använda mig av härnäst. Så är det när man anser sig vara hantverksperfektionist.

Mina pappmallar började se rätt så slitna ut nu på slutet och egentligen borde jag ha kasserat en del av dem och gjort i ordning nya. Dock har jag varit lite lat och har inte haft någon lust att klippa till nya mallar, så jag har använt de gamla längre än vad jag egentligen borde. Nå, nu när sömnaden är klar tänker jag i alla fall slänga bort alla dessa välanvända och slitna mallar; om jag skall sy något annat med samma form och storlek på mallarna får jag helt enkelt se till att tillverka nya vid det tillfället.

Så här ser lapptäcket ut i sin helhet. Nu återstår bara att fundera på hur det skall monteras: skall det ha ett kanttyg eller inte och i så fall i vilken färg? Jag hade tänkt mig en ceriserosa kant men mitt smakråd trodde att det nog skulle bli för skrikigt så nu vet jag inte riktigt. Vad skall jag ha för baksidestyg? Vad skall jag använda för stoppning? Skall täcket ens ha någon stoppning eller skall jag bara låta det bli ett tunt överkast? Frågorna är många och jag får fortsätta fundera.

Innan jag gör något annat skall dock den här skrynkliga trasan slängas i tvättmaskinen; den behöver verkligen tvättas efter att jag har dragit runt på den på alla möjliga ställen både utomhus och inne och haft den liggande på golvet under långa perioder. Dessutom finns det en del klisterrester kvar efter all tejp och de behöver också tvättas bort. Lite bekymrad för att något tyg skall färga är jag dock: jag har tvättat alla nya tyger flera gånger för att eliminera den risken men man vet ju aldrig. Nå, förhoppningsvis skall det komma att gå bra; jag håller tummarna.

Om sista rycket med lapptäcket

Slutspurten i mitt arbete med lapptäcket har inletts: nu återstår bara ett fåtal blommor längs den nedre kanten på mitt handsydda täcke.

Dags för sista rycket, således; nu gäller det att hinna sy klart det innan jag blir för upptagen med jobb och annat under sommaren. Jag skall se till att arbeta flitigt med min handsömnad under den kommande veckan.

Om ett armband med grön koppartråd och silverfärgat skinn

Det här tenntrådsarmbandet är dekorerat med koppartråd i en färg som jag inte riktigt vet vad jag skall kalla den för: limegrön, kanske. Koppartråden köpte jag för flera år sedan och jag minns inte riktigt vilken nyans den då salufördes som.

I mitten av armbandet sitter en fyrfläta där varje del består av en grov tenntråd i mitten och två lite tunnare koppartrådar på var sida om den. I fyrflätan har jag låtit en bit silverfärgat skinn flätas med. Utanför mittenflätan sitter ytterligare två fyrflätor; dessa består av enkel tenntråd och silverfärgat skinn, och längst ut har jag satt två snoddar av den limegröna koppartråden. 

Just färgen på det här armbandet, vad man nu väljer att kalla den, passar alldeles utmärkt till den skira försommargrönskan som naturen just nu ståtar med. Detta blev ett armband som passar utmärkt till den rådande årstiden, således.