Som bekant så är jag svag för gamla broderade bonader och håller alltid ögonen öppna efter sådana då jag besöker second hand-butiker. Häromveckan kom jag över den här fantastiskt fina men lite sneda och vinda bonaden med religiöst budskap. Den är riktigt fin, tycker jag, och orden träffade mig dessutom rätt i hjärtat ty i likhet med de flesta andra har jag nog hårdnats lite väl mycket i den strid som kallas livet.
Den person som har broderat bonaden har dock slarvat lite och broderat innanför de ritade linjerna, vilket ju inte är helt korrekt. Tanken är ju att man istället skall brodera över det ritade mönstret för att det inte skall synas. Jag kan dock tycka att det inte gör så mycket och att de ritade linjerna som sticker fram här och var är en del av bonadens charm. Fast det kan jag bara säga då det är någon annan som har gjort den; hade det varit jag som hade broderat den så hade jag irriterat mig oerhört på det faktum att den inte är perfekt. Det är rätt märkligt, egentligen, att jag har högre krav på det jag själv åstadkommer än på det som någon annan har gjort.
När jag betalade för bonaden så pratade jag en stund med butiksbiträdet i second hand-butiken, en äldre dam som påtalade att det ligger mycket arbete bakom en sådan här handbroderad bonad, att det är synd att de har blivit så omoderna och att folk då inte uppskattar den här sortens handarbete längre. Nå, JAG uppskattar det i alla fall, svarade jag, och nu tänker jag hänga upp den här i mitt sovrum, omodernt eller ej. Och det är också just precis vad jag har gjort idag.
